World Chess Champion 1972
I början av 1970-talet återvände Bobby Fischer till tävlingsschacksvärlden och siktade nu in sig på att bli världsmästare.
Pal Benko ger upp sin plats åt Fischer
1969 U.S. Championship var en av kvalturneringarna till Interzonal, men Fischer hade inte spelat i 1969 U.S. Championship och kunde därför inte nå Interzonal den vägen. Pal Benko, som var en av de tre spelare som kvalificerat sig till Interzonal via 1969 U.S. Championship, valde dock att ge bort sin plats till Bobby Fischer. Fischers gamla tränare William Lombardy, som var den som egentligen stod på tur efter Pal Benko, valde också att stiga åt sidan så att Fischer skulle få en chans att bli världsmästare.
Århundradets Match – USSR mot resten av världen
Innan Interzonal satte igång reste världens mest framstående schackspelare till Belgrad där de deltog i tävlingen USSR vs Rest of the World, ett möte som kom att kallas för Århundradets Match. Fischer var den som tog mest poäng åt sitt lag, men det räckte inte för att knäcka USSR-laget som vann matchen med ställningen 20½–19½.
Interzonal i Palma de Mallorca 1970
Fischer vann Interzonal i Palma de Mallorca 1970 med resultatet 18½/23 (+15−1=7). Han avslutade turneringen med sju vinster i följd.
Candidates Tournament 1971
I Candidates Tournament 1971 fick Fischer möta den sovjetiske grandmastern och konsertpianisten Mark Taimanov i kvartsfinalen. Fischer besegrade honom med 6-0. När Taimanov förlorade det sista partiet ryckte han på axlarna och sa ”Well, I still have my music”. Tyvärr straffade de sovjetiska myndigheterna honom genom att se till att han inte fick spela några konserter på länge efter förlusten mot Fischer. De belade honom dessutom med 2 års reseförbud, kastade ut honom ur schacklaget, förbjöd honom att skriva artiklar och tog ifrån honom hans månatliga ekonomiska stöd.
Nästa spelare att möta Fischer i Candidates Tournament 1971 var den danske grandmastern Bent Larsen. Återigen vann Fischer med 6-0.
Därpå följde en match mellan Fischer och Tigran Petrosian. Fischer vann första pariet, Petrosian det andraoch sedan blev det oavgjort i tre partier. De kommande fyra partierna vanns av Fischer, vilket gjorde att han gick segrande ur matchen med resultatet 6½–2½ (+5−1=3).
I juli 1972 låg Fischers Elo-rating på FIDE:s rangordningslista på 2785 poäng. Världens näst högst rankade aktive spelare, den regerande världsmästaren Boris Spassky, befann sig 125 poäng längre ned.
Nästa steg för Fischer var att utmana Spassky, en spelare som han aldrig hade vunnit över.
World Championship match 1972
Fischer ville att mästerskapsmatchen skulle äga rum i Belgrad, medan Spassky ville spela i Reykjavik. När man slutligen hade enats om att låta hela matchen äga rum i Reykjavik vägrade Fischer åka till Island om inte prispotten ökades. Finansmannen Jim Slater donerade $125 000 vilket gjorde att prispotten dubblades och Fischer reste till Island.
Under sin tid i Reykjavik (juli – september 1972) såg Fischer till att hålla sig i bra fysisk kondition och spelade mycket tennis samt ägnade sig en del åt boxning under de dagar han var ledig från schackspelandet. Han ordnade också så att han fick ha hotellpoolen för sig själv under vissa timmar, vanligen på nätterna.
Fischer förlorade de två första partierna mot Spassky. I det första partiet var det ett riskfyllt fokus på en bonde i slutspelet som blev avgörande, och i andra partiet gick segern automatiskt till Spassky eftersom Fischer vägrade spela på grund av en konflikt med tävlingsledningen över spelmiljön. Spassky ville inte riskera att Fischer skulle ge upp hela matchen, och gick därför med på att flytta schackbrädet till ett privat rum där det inte fanns några kameror som kunde irritera Fischer. Efter att ha spelat ett parti i det privata rummet kunde Spassky och Fischer återvända till scenen igen och fortsätta spela där.
Fischer vann matchen med 12½–8½ och kunde därmed koras till World Chess Champion. När han återvände till New York firades Bobby Fischer Day. Hans uppmärksammade seger gjorde också att intresset för schack sköt i höjden i USA och antalet medlemmar i U.S. Chess Federation dubblades år 1972 och nådde rekordnivå 1974.
Fischer fick många erbjudanden från företag som ville att han skulle göra reklam för deras produkter, men Fischer tackade nej till samtliga trots de höga belopp han utlovades i ersättning.
Fischer förvarar inte sin världsmästartitel
År 1975 var det dags för Bobby Fischer att försvara sin världsmästartitel mot utmanaren Anatoly Karpov men så blev inte fallet eftersom tävlingsledningen inte tillmötesgick Fischers krav.
Fischers krav:
- Matchen ska fortsätta tills någon av spelarna har vunnit 10 partier (oavgjort räknas inte).
- Det ska inte finnas någon övre gräns för hur många partier matchen kan bestå av.
- Om det blir 9-9 ska den regerande mästaren behålla titeln. Prispotten ska däremot delas upp lika mellan de två spelarna.
FIDE-kongressen gick med på den första punkten, men vägrade godkänna punkt två och tre. De beslutade att matchen som mest kunde bestå av 36 partier.
Fischer meddelade då FIDE att han inte tänkte delta i mästerskapsmatchen och att han gav upp sin titeln. FIDE bad honom ändra sig. Vid en ny FIDE-kongress godkändes punkt två, men inte punkt tre.
Om Fischer ville delta i mästerskapsmatchen var han tvungen att meddela FIDE senast den 1 april 1975. När de fortfarande inte hade hört något ifrån honom den 3 april korades Anatoly Karpov till världsmästare.
Lång paus från tävlingsarenan
Redan innan den uteblivna världsmästerskapsmatchen 1975 hade Bobby Fischer haft en längre paus från tävlingsschack, och denna paus förlängdes nu, med undantag för några få korta avbrott. Fischer spelade till exempel tre partier mot datorprogrammet MIT Greenblatt i Cambridge, Massachusetts år 1977 och vann alla tre.
