David Inovich Bronstein (1924 – 2006) var en schackspelare från Sovjetunionen som erhöll titeln grandmaster år 1951. Han var då 26 år gammal.
Bronstein är ingår i gruppen schackspelare som trots att de tillhört den absoluta världseliten aldrig vunnit någon världsmästerskap i schack, en grupp som förutom David Bronstein består av namn som Paul Keres, Reuben Fine, Viktor Korchonoi och Akiba Rubinstein. Som närmast kom Bronstein i schack-VM år 1951, då det blev oavgjort mellan honom och den regerande världsmästaren Mikhail Botvinnik.
David Bronstein var en av världens bästa schackspelare från slutet av andra världskriget till mitten av 1970-talet. Han är också känd som författare till den berömda boken Zurich International Chess Tournament 1953.
David Bronstein är, tillsammans med ukrainarna Alexander Konstantinopolsky och Isaac Boleslavsky, till stor del ansvarig för att King’s Indian Defence gick från att vara en tämligen obskyr variation till att bli en välkänd och populär strategi. The King’s Indian är en öppning där svart medvetet låter vit kontrollera centrumet.
Två andra variationer som också är starkt knutna till Bronstein är Bronstein-Larsens variant av Caro-Kann Defence (1.e4 c6 2.d4 d5 3.Nc3 dxe4 4.Nxe4 Nf6 5.Nxf6+ gxf6) och Bronsteins variant av Scandinavian Defence (1.e4 d5 2.exd5 Qxd5 3.Nc3 Qd8).
Bronstein började redan tidigt propagera för att göra tävlingsschack till en snabbare sport, och år 1973 lade han fram ett förslag om att förändra tidtagningen. Bronsteins sätt att mäta tiden är numera mycket populärt och används av de flesta digitala schackklockor.
Korta fakta om David Bronstein
| Namn: | David Ionovich Bronstein |
| Land: | Sovjetunionen |
| Född: | Den 19 februari 1924 i Bila Tserkva, Sovjetunionen |
| Död: | Den 5 december 2006 i Minsk, Vitryssland |
Bakgrund
David Bronstein föddes i en fattig judisk familj den 19 februari 1924 i Bila Tserkva, en stad i den ukrainska delen av Sovjetunionen, cirka 8 mil söder om Kiev. Han började spela schack när han var sex år gammal, efter att ha lärt sig av en äldre familjemedlem.
Som ung flyttade David Bronstein till storstaden Kiev där han tränades av den framstående internationella schackmästaren Alexander Konstantinopolsky. Vid 15 års ålder kom Bronstein tvåa i schackmästerskapet i Kiev, och vid 16 års ålder kom han tvåa i det ukrainska schackmästerskapet och erhöll den sovjetiska mästartiteln. Han blev också god vän med den fem år äldre Isaac Boleslavsky som besegrat honom i det ukrainska schackmästerskapet, och långt senare (1984) gifte han sig med Boleslavskys dotter Tatiana.
År 1941 var David Bronstein klar med grundskolan och hade planer på att studera matematik vid Kievs universitet, men dessa planer fick läggas på is på grund av andra världskriget. Krigets spridning österut gjorde också att det sovjetiska schackmästerskapet 1941, som Bronstein deltog i, avbröts när Bronstein nått till semifinal.
David Bronstein ansågs inte lämplig för militären utan fick frisedel. Under kriget arbetade han bland annat med att restaurera krigsskadade byggnader. Hans far Johonon Bronstein skickades på oklara grunder till fånglägret i Gulag där han tvingades stanna i flera år. Enligt ryktet ska Johonon Bronstein har varit släkt med Leon Trotsky (som ursprungligen hette Lev Davidovich Bronshtein) och det var eventuellt på grund av detta som han skickades till Gulag. Trotsky mördades i Mexiko år 1940 på Stalins order och de flesta av Trotskys familjemedlemmar som var kvar i Sovjetunionen arresterades.
David Bronstein undslapp inte bara Gulag utan fick även fortsätta tävla i schack när mästerskapen i Sovjetunionen återupptogs igen i krigets slutskede. I USSR Championship 1944 besegrade han schackmästaren Mikhail Botvinnik. Året därpå kom han trea i USSR Championship, vilket gjorde att han gavs en plats i det sovjetiska schacklaget. I den berömda USSR vs USA Radio Chess Match år 1945 vann Bronstein båda sina matcher på bort tio, och hjälpte därmed det sovjetiska laget till segern.
Efter krigsslutet
När andra världskriget var över kunde David Bronstein äntligen börja på universitet, fast inte i Kiev som han ursprungligen tänkt utan på Leningrads polytekniska institut. Där blev han dock bara kvar i ett år.
År 1948 kom Bronstein på delad förstaplats med Alexander Kotov i Soviet Championships, och det samma inträffade året därpå fast med Vasily Smyslov. Hans första seger i en stor internationell schackturnering (om man undantar radiotävlingen) inträffade på svensk mark, när Bronstein deltog i Saltsjöbaden Interzonal 1948. Att han fick delta i tävlingen berodde på att han nominerats av utländska schackfederationer.
Efter att Fédération Internationale des Échecs (internationella världsschackförbundet) formaliserat sin process erhöll David Bronstein titeln Grandmaster år 1950. Segern i Saltsjöbaden Interzonal gjorde också att han samma år fick delta i Candidate’s Tournament i Budapest. I Budapest blev det oavgjort mellan Bronstein och hans gode vän Boleslavsky. Efter två matcher på övertid vann Bronstein slutligen en playoff match i Moskva som gav honom segern i Candidate’s Tournament.
David Bronstein vinner nästan världsmästerskapet i schack
I världsmästerskapen i schack 1951 var David Bronstein mycket nära att ta guld, men det blev oavgjort mellan honom och den regerande världsmästaren Mikhail Botvinnik och enligt FIDE:s regler innebar detta att Botvinnik fick behålla sin titel.
Bronstein och Botvinnik vann fem matcher var, och det blev oavgjort i de övriga 14 matcherna. När två matcher återstod ledde Bronstein med två poäng. Han förlorade den näst sista matchen (match #23) och det blev oavgjort i den sista matchen (match #24).
Under matcherna undvek Bronstein ofta upplägg han använt sig av tidigare, och valde gärna att istället följa strategier som han visste att Botvinnik tyckte om att använda sig av. Detta verkade förvåna Botvinnik, som inte hade deltagit i några stora schacktävlingar sedan han vann världsmästerskapet 1948.
Det har förekommit spekulationer om att Sovjetregimen pressade Bronstein att inte vinna VM 1951, eftersom de hellre ville att en ryskfödd spelare skulle vinna än någon från den ukrainska delen av Sovjetunionen. Långt senare, efter glasnosten, skrev Bronstein om hur den psykologiska pressen på honom hade varit stark och att det hade varit upp till honom själv om han skulle ge efter för denna press eller inte.
Efter VM 1951
David Bronstein hade en mycket framgångsrik schackkarriär efter VM 1951 men kom aldrig lika nära ett VM-guld igen. På meritlistan hamnade dock många andra segrar, inklusive sex stycken från Moscow Championships. Bronstein representerade USSR vid Schackolympiaden 1952, 1954, 1956 och 1958 och spelade totalt 50 olympiska matcher under dessa OS varav han förlorade en. Som en del av det sovjetiska laget var han med och tog fyra OS-guld.
David Bronstein direktkvalificerade sig till Gothenburg Interzonal 1955 och vann en överlägsen seger. I Candidate’s Tournament i Amsterdam 1956 blev det oavgjort mellan flera spelare som fick dela på plats 3, 4, 5, 6 och 7 och en av dessa spelare var Bronstein. (Vann gjorde Vasily Smyslov och Paul Keres kom tvåa.)
David Bronstein var inte direktkvalificerad till Portoroz Interzonal 1958 utan tog sig dit genom att komma trea i USSR Championship i Riga tidigare samma år. I Portoroz tog Bronstein en halv poäng för lite för att få gå vidare till Candidate’s Tournament 1959. Ett åskväder slog ut elektriciteten under en match mellan Bronstein och Filippinernas Rodolfo Tan Cardoso, vilket störde Bronstein så mycket att han tappade koncentrationen och inte lyckades återfå den.
I Amsterdam Interzonal 1964 samlade Bronstein på sig gott om poäng, men enligt FIDE:s regler kunde bara tre spelare från Sovjet gå vidare och det blev Vasily Smyslov, Mikhail Tal och Boris Spassky.
Exempel stora schackturneringar som vanns av Bronstein är Hastings 1953/1954, Belgrad 1954, Gotha 1957, Moskva 1959, Szombathely 1966, Östberlin 1968, Dnepropetrovsk 1970, Sarajevo 1971, Sandomierz 1976, Iwonicz Zdrój 1976, Budapest 1977 och Jūrmala 1978.
Den sista Interzonal David Bronstein deltog i var Petropolis Interzonal 1973 och där slutade han på en sjätteplats.
År 1976 lämnade den ryske schackspelaren Viktor Korchnoi Sovjetunionen och sökte politisk asyl i Nederländerna. Sovjetregimen pressade sina kvarvarande schackspelare att skriva på ett brev där de fördömde Korchnois avhopp till väst, men Bronstein vägrade att skriva under. För att straffa honom drog sovjetregimen in hans statliga schacklön och de motarbetade hans deltagande i större schackturneringar.
Trots de politiska motgångarna under slutet av 1970-talet och en stor del av 1980-talet var dock Bronstein inte helt utestängd från schacktävlandet. Han fortsatte också att framgångsrikt spela turneringsschack efter upplösningen av Sovjetunionen, huvudsakligen i Västeuropa. Vid 70 års ålder kom han på delad förstaplats i Hastings Swiss 1994/1995.
David Bronstein blev 82 år gammal. Han avled i Minsk, Vitryssland den 5 december 2006.
David Bronstein som skribent
David Bronstein var inte vara en fantastisk schackspelare utan han kom också att bli uppskattad för sina böcker och texter om schack. Han hade en egen schackkolumn i Izvestia under många års tid, och fick också flera schackböcker publicerade.
- Hans mest kända bok publicerades heter (på engelska) Zurich International Chess Tournament 1953. Den engelska översättningen kom ut första gången år 1979.
- Tillsammans med sin vän Tom Fürstenberg skrev Bronstein boken The Sorcerer’s Apprentice som släpptes år 1995.
- David Bronsteins bok Bronstein On the King’s Indian handlar om försvarsspel i schack.
- När David Bronstein avled år 2006 var bok Secret Notes nästan färdig, och den publicerades året därpå. Boken är skriven av Bronstein och Sergei Voronkov, och har en inledning av Garry Kasparov.
