Viktor Korchnoi

Viktor KorchnoiViktor Korchnoi är en av de bästa schackspelare som aldrig vunnit schack-SM. Han spelade för Sovjet fram till år 1976 då han hoppade av till väst, och har sedan år 1978 istället spelat för sitt nya hemland Schweiz. Han avslutade inte sin framgångsrika tävlingskarriär förrän han drabbades av en stroke år 2012. Han var då över 80 år gammal.

Trivia

  • Viktor Korchnois avhopp från Sovjetunionen och händelserna som detta satte i rullning anses vara en av inspirationskällorna till musikalen Chess.
  • År 1972 deltog Korchnoi tillsammans med flera andra grandmasters i den sovjetiska filmen Grossmeister. Korchoi spelade rollen som tränare till huvudpersonen.

Korta fakta om Viktor Korchnoi

Namn: Viktor Lvovich Korchnoi

(Även transkriberat till Viktor Lvovitsj Kortjnoj)

Land: Först Sovjetunionen, sedan Schweiz
Född: Den 23 mars 1931 i Leningrad, Sovjetunionen

Bakgrund

Viktor Lvovich Korchnoi föddes den 23 mars 1931 i Leningrad, Sovjetunionen. (Leningrad är den ryska stad som numera har fått tillbaka det äldre namnet Sankt Petersburg.) Hans mamma var katolik och hans pappa judisk.

Viktor Korchnois pappa lärde honom att spela schack vid fem års ålder. Vid 12 års ålder gick den unge Viktor med i schackklubben i Leningrad Pioneer Palace (en sovjetisk ungdomsorganisation) och tränades där av Abram Model, Vladimir Zak och Andrei Batuyev. Fyra år senare vann Viktor Korchnoi USSR Junior Championship med 11½/15 i hemstaden Leningrad. Året därpå, när ungdomsmästerskapen hölls i Tallinn, blev det delad förstaplats för Viktor med 5/7.

Viktor Korchnoi utbildade sig vid Leningrad State University där han inriktade sig på historia.

Sovjetmästare, internationell mästare och grandmaster

Viktor Korchnoi 2Viktor Korchnoi kom tvåa (med 9/13) i Leningrad Championship 1950. Året därpå erhöll han den sovjetiska schackmästartiteln.

År 1952 kvalificerade sig Korchnoi för första gången till finalerna av USSR Chess Championship. I semifinalen i Minsk kom han på delad 2:a – 4:e plats med poängen 10½/17. I finalspelet i Moskva kom han sexa med poängen 11/19. (Vann gjorde Mikhail Botvinnik och Mark Taimanov på delad förstaplats.)

Året därpå tog sig Korchnoi återigen till semifinalen (denna gång i Vilnius) och hans 9/14 poäng placerade honom på en delad 3:e-4:e plats. Finalspelet hölls i Kiev, där Korchnoi hamnade på delad 2:a – 3:e plats. (Vann gjorde Yuri Averkbakh.)

Korchnois höga placering i USSR Chess Championship 1953 gjorde att han fick delta i en internationell schackturnering i Bukarest 1954 – den första internationella tävlingen för Korchnoi. I Bukarest kom han etta med god marginal (13/17). Samma år erhöll han titeln International Master från Fédération Internationale des Échecs (FIDE, det internationella världsschackförbundet).

Korchoi kom på delad förstaplats vid Hastings International Chess Congress 1955-56 med poängen 7/9 och fick sin Grandmaster-titel från FIDE vid FIDE:s kongress 1956.

Det sovjetiska schacklaget

Korchnoi blev en del av det sovjetiska studentlaget 1954 och var med när laget tog silver i studentolympiaden i Oslo 1954 och i Uppsala 1956.

År 1957 fick Korchnoi en plats i det sovjetiska landslaget och han stannade där ända till år 1974. Under denna långa och framgångsrik period tog laget bland annat en hel del guldmedaljer i Schackolympiader och European Team Championship.

Guldmedaljer:

  • Team Gold och Board Gold i European Team Championship 1957 i Wien’
  • Team Gold i Olympiaden i Leipzig 1960
  • Team Gold i European Team Championship i Oberhausen 1961
  • Team Gold och Board Gold i European Team Championship i Hamburg 1965
  • Team Gold och Board Gold i Olympiaden i Havanna 1966
  • Team Gold i Olympiaden i Lugano 1968
  • Team Gold i European Team Championship i Kapfenberg 1970
  • Team Gold i Olympiaden i Siegen 1970
  • Team Gold i Olympiaden i Skopje 1972
  • Team Gold i European Team Championship i Bath 1973
  • Team Gold i Olympiaden i Nice 1974

Korchnoi hoppar av till väst

Korchnoi var inte bara en del av landslaget utan hade också stora individuella framgångar i schack. Inför Candidate’s Final år 1974 inleddes dock en kampanj i Sovjetunionen som syftade till att skicka vidare Anatoly Karpov istället för Viktor Korchoi. Detta kom i sin tur att leda till att Korchnoi beslutade sig för att försöka lämna Sovjetunionen, men detta visade sig bli svårt eftersom regimen förhindrade honom från att delta i internationella turneringar. Inte ens när Korchoi blev inbjuden att delta i en international turnering i Estland fick Korchoi åka dit, trots att Estland var en del av Sovjetunionen.

När FIDE vägrade uppfylla de krav som den amerikanske schackspelaren Bobby Fischer lade fram inför finalen av världsmästerskapen 1975 satte detta igång en serie händelser som så småningom gjorde det möjligt för Korchnoi att lämna Sovjetunionen. Fischer, som bara fått igenom ett av sina två krav, vägrade dyka upp och försvara sin världsmästartitel mot Anatoly Karpov. Detta innebär att Karpov utsågs till världsmästare trots att han inte spelat någon final mot Fischer. Givetvis ledde detta till diskussioner kring huruvida Karpov verkligen var en värdig världsmästare, och hur bra han egentligen var. Att Korchnoi inte längre syntes till i schacksammanhang bidrog ytterligare till att sänka Karpovs rykte, vilket till slut gjorde att sovjetregimen beslutade sig för att låta Korchnoi spela i Amsterdam 1976 för att visa hur bra han – och följaktligen också Karpov – faktiskt var. Korchoi hade ju förlorat Candidate’s Tournament finalen mot Karpov år 1974.

I Amsterdam blev det delad förstaplats för Korchnoi och engelsmannen Tony Miles. Vid slutet av turneringen bad Korchnoi Miles att stava political asylum. Korchnoi var den första grandmastern som lämnade Sovjetunionen och hoppade av till väst. Hans fru och son blev kvar i Sovjetunionen.

Efter att ha stannat i en tid i Nederländerna flyttade Korchnoi till Västtyskland och sedan vidare till Schweiz där han bosatte sig permanent. Första gången han representerade Schweiz i schackolympiaden var i Buenos Aires 1978 där han tog individuell guldmedalj.

Åren efter avhoppet till väst var en omvälvande period för Korchnoi där han gjorde mycket bra ifrån sig i stora internationella turneringar men missade världsmästartiteln 1978 och 1981 – båda gångerna mot Karpov.

World Chess Championship 1978

Den avgörande världsmästerskapsmatchen år 1978 stod mellan Viktor Korchnoi och Anatoly Karpov. Matchen, som ägde rum i den filippinska staden Baguio, omgärdades av extrema säkerhetsåtgärder som bland annat omfattade röntgen av stolarna. Massvis av protester strömmade in, rörande allt från spegelglaset i Korchnois glasögon till påstående om hypnotism. När Karpov under spelets gång fick en yoghurt från sitt gäng trots att han inte bett om den protesterade Korchois gäng och hävdade att yoghurten skulle kunna vara någon form av kodat budskap. Senare hävdade de att deras protest bara var ett skämt ägnat åt att driva med alla de tidigare protesterna, men när protesten lämnades in behandlades den seriöst.

Den förste spelare som vann sex spel skulle utses till världsmästare. Efter 17 spel hade Karpov vunnit fyra gånger och Korchni en gång, medan övriga spel slutat oavgjort. Spel #18, #19 och #20 blev också oavgjorda, men Korchni vann nummer #21 vilket ändrade ställningen till 4-2. Efter ytterligare en lång rad oavgjorda matcher vann Karpov spel #27 och var därmed bara en enda vinst från världsmästerskapstiteln, men Korchnoi vägrade ge sig utan kamp och skaffade sig tre vinster under de följande fyra spelen. Ställningen var nu 5-5 efter 31 spel. Spel #32 vanns dock av Karpov som därmed korades till världsmästare.

World Chess Championship 1981

Återigen stod den avgörande matchen mellan Korchnoi och Karpov. Denna gång spelade man i Merano i Italien och precis som förra gången var spänningen stark mellan östblocket och västblocket. När Karpov nådde upp till sex segrare hade Korchnoi bara vunnit två gånger, och det hela kom att kallas ”Masakern i Merano”.

Korchnoi brottades med personliga problem under världsmästerskapet. Hans fru och son var fortfarande kvar i Sovjetunionen och fick inte lämna landet. I samband med världsmästerskapet 1981 tog Korchnoi tog tillfället i akt att lyfta upp deras situation på agendan och försöka få dem släppta. Hans son hade tidigare blivit lovad att släppas ut ur Sovjet om han lämnade ifrån sig sitt pass, men så snart han gjorde detta fick han en inkallelseorder till armén och när han inte inställde sig arresterades han och dömdes till 2,5 år i arbetsläger. När de 2,5 åren var slut släpptes han från arbetslägret, men fick fortfarande inte lämna Sovjetunionen.

Året efter världsmästerskapet i Merano lyckades Korchnois son slutligen lämna Sovjetunionen. Korchnois fru lämnade också landet, och de två skiljde sig.

Candidate’s Tournament 1984

I Candidate’s Tournament 1984 skulle den avgörande matchen – mellan Korchnoi och en ung Garry Kasparov – hållas i Pasadena, Kalifornien men Sovjet protesterade och vägrade låta Kasparov åka dit. Anledningarna bakom den sovjetiska motvilligheten var förmodligen flera. Dels föredrog regimen Anatoly Karpov framför Kasparov, dels ogillade de att matchen hölls hos ärkefienden USA. (Detta var strax innan Sovjet lät meddela att de tänkte bojkotta de Olympiska spelen 1984 i Los Angeles.)

Eftersom Kasparov inte dök upp i Los Angeles skulle Krochnoi automatiskt erhålla världsmästartiteln, men Krochnoi gick istället med på att möta Kasparov i London, en stad som Sovjet kunde godta. Krochnoi verkade tycka mycket om Kasparov, och kände förmodligen igen sig i en skicklig schackspelare som trycktes ned av sovjetregimen.

I London fick Korchnoi en bra start, men överrumplades sedan av Kasparovs aggressiva attackspel och förlorade matchen.

Fortsatt karriär

Efter Candidate’s Tournament 1984 fortsatte Korchnoi tävla i schack, men nådde aldrig lika nära världsmästartiteln som tidigare. Det var inte förrän efter en stroke 2012 som Korchnoi drog sig tillbaka från tävlingsspelandet och han var då över 80 år gammal.

Så sent som år 2005 vann Korchnoi Quebec Open i Montreal, och året därpå vann han Banyoles Open i Spanien mot Sergei Tiviakov. År 2006 deltog han också för första gången i World Senior Chess Championship, och vann med poängen 9-2.

I januari 2007 låg den snart 76-årige Korchnoi på plats 85 på FIDE:s global rangordningslista. Han blev därmed den äldste spelare någonsin att ligga på FIDE topp-100. Näst näst äldsta spelaren på listan för det året var Alexander Beliavsky som är 22 år yngre än Korchnoi.

År 2009 vann Korchnoi de schweiziska mästerskapen i schack. Han är därmed en av de äldsta spelare någonsin att vinna ett nationellt mästerskap.

Böcker skrivna helt eller delvis av Viktor Korchnoi

  • King’s Gambit
  • Chess is my life
  • Persona non grata
  • My Best Games Vol 1: Games with White
  • My Best Games Vol 2: Games with Black
  • Practical Rook Endings
  • My Best Games Vol 3: Biography
  • The KGB Plays Chess: The Soviet Secret Police and the Fight for the World Chess Crown

Comments are closed